Mitt hem är mitt batteri!

Hej alla läsare...

I kväll är det underbart här hemma. Jag myser när jag tittar ut genom mina fönster, ser jag snön ligger vit och tjock som ett duntäcke. Månen lyser upp så den nästan ser blåskimrande ut. Stjärnorna, underbara stjärnor. Jag har inte kunnat se dem så ofta när jag bott inne i stan. Det lyser för mycket, alla lampor tar bort sikten av dem. Men här, här kan jag se dem alla och det är vackert!

Trots saker som händer, tråkiga, jobbiga, påfrestande delar, så är allt bara så underbart här ute. Jag önskar jag kunde visa er i mina ord, men det måste upplevas.

I går var jag till graverna med min väninna. Hennes bror ligger alldeles intill lilla virvelvinden William och Söta Mikaela. Jag har berättat om de två barnen tidigare och jag brukar besöka dem med jämna mellanrum. Det gör fortfarande ont att gå dit vissa gånger och i går var det precis en sån dag. Jag fik verkligen skotta mig fram med vantar och skor...men det blev fint när det var klart =)

Jag undrar om man kan lägga in en musikfil här inne? Berätta gärna om ni vet om det ens går, då vore jag tacksam=) ....och ni skulle få höra min lilla åttaåring sjunga Boulevard of broken dreams! Vilken liten kille, så duktig på engelska=)

Nu blir det nanna av. Laddar inför möte i morgon med lite intressanta människor inom politiken =) Politik och marknadsföring...det är grejjer det!

Godnight sleep tight and dont let the flees bite ;)

Thumbs up för brandvarnare!

"Shit pommes frittes" var det någon som sa en gång i tiden, vilket är ett himla bra uttryck. Låter inte FÖR mycket som en svordom och har kryddats med något som de flesta tycker om =)
Sedan sist har det hänt en hel del...
Lördagen kantades av brand hos grannen. Hon hade barnbarnen på besök som reagerade på all rök. De kom instormandes hit i bara morgonrock och barfota. Det var sent, mörkt och kallt...stackars små fötter!
Det brinner hos mormor, skrek de, darrandes och totalt vettskrämda! Tack vare deras snabba reaktion, kunde mormoden släpas ut av sina grannar, så i allt gick det bra. Barnen hade hört brandvarnaren och tackar gudarna för att hon i alla fall hade fungerande sådana, när hon själv inte var funktionsduglig av all alkohol. Hon hade nämligen ankrat på golvet i sovrummet!!
Så vackra och fantastiskt duktiga barn, så små, men ändå hjältar <3
I går var sonen på bio, med en tös =) Så söta de är <3 Första kärleken, så underbart!
Jag kommer ihåg min första kärlek. Han var trummis, långhårig och alldeles underbar. Det höll i 2 veckor, sen blev vi ihop med andra. Femman...det var tider det =)
Jag minns också den första mer seriösa kärleken. En nyårsafton. Han står bakom mig på "torget" i Söderhamn och håller armarna omkring mig. Vi tittar på alla raketer som förgyller himmelen med alla dess färger och allt känns så komplett. Där hade jag kunnat stanna tiden, i just det ögonblicket!
Nu nalkas det kaffe, sen en sväng till gäststugan, eller "undantaget" som någon kallar det, för att leta reda på adventpyssel =) Härliga tider det med.
Så plocka fram lyckominnen och en härlig känsla. Nu tar vi tag i advent!
Kram!

Som en falsk idol-ikon!

När jag lämnade lille-man på skolan idag, tittade jag i hans väska som varit kvar på skolan. Där i ligger det en jätte plansch på hans far. Han hade varit ner till skolan i går när lillen var hemma och lagt dit den. Han ville att lillen skulle ta hem den och sätta upp den på väggen i sitt rum! Paniken stegrade sig inom mig och jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla den delen. Den man jag äntligen lyckats få ut ur mitt liv, försöker ta sig in igen. Han som under så många år gjort sån enorm skada. Ska jag låta honom hänga upp den, ska jag inte? VILL han ens hänga upp den? Jag vill vara fri från honom i mitt eget hem, den frid jag skapat här. Han som misshandlat oss, sparkat på oss när vi legat, spottat på vårat innersta och gjort strimlor av vår integritet, ska han få hänga i vårt hem som en stor påminnelse som suger ur den trygghet vi skapat? Det här är ett dilemma!
Han kliver fortfarande in i mitt liv, trots alla år som gått. Hur i hela friden ska jag bli fri?
Som en bild ser jag i mitt inre hur jag sätter mig i ett hörn, ner hukad och med armarna för ansiktet. Vaggandes, gråtandes....lämna mig, gå härifrån, jag vill inte ha dig här! Jag är instängd och jag tar mig inte därifrån. Han tar över mitt liv igen och ser till att jag sitter där jag sitter och inte kan komma därifrån. Det är den plats han tillåter mig!
Det här är en känsla jag inte vet hur jag ska komma ifrån, hur jag ska bemästra.
Han i den gröna fåtöljen sitter tyst och lyssnar. Jag ser att han tänker, längre än vad jag gör. Han ser det på ett annat sätt och jag kan inte förstå hur han menar. Jag är så inne i min rädsla, min panik, att jag stänger av.
"Jag vill ge dig en uppgift till nästa gång", säger han.
"Jag vill att du tittar på vad du egentligen känner. Våga se den här delen och försök att hitta den egentliga orsaken."
Jag ska verkligen försöka....
Hur som haver, så skulle jag aldrig sätta upp en plansch i mitt hem på Usama Bin laden!

Politikens dolda värld!

I går...

Ja, vad ska man säga om gårdagen...och dagen innan?!?

Först vill jag säga ett farväl till Åke och skicka en massa styrke kramar till min kära moster.
Även en massa styrke kramar till min vän P och hennes son, som hade en otroligt tuff tid i går.

Gårdagens nämndmöte var lärorikt och roligt, men tufft på många delar. Vissa politiker undrar man över om de har en skam i kroppen över huvud taget eller om den aldrig funnits! Det är ju pinsamt!
Vad jag lärt mig under den här perioden, är att man tydligen ska ha ha någon som talar för en för att komma någonstanns. Jag har vägrat när det gäller den delen. Jag har själv visat fram fötterna och gjort ett jävla bra jobb!
I går fick jag också ta lärdom av baksidan av politiken och hur val inom partier manipuleras och namn bara "försvinner"...men det ska jag strida för i dag=) För egen vinnings skull, det är något jag DIZZAR!
Man måste verkligen slåss med armbågarna, men om någon tror att jag ger mig för den sakens skull, har de nog aldrig haft så fel NÅGONSIN! =)

NITROZ BURNOUT TV4 sporten i går...
Har ni missat detta, så har ni verkligen missat något!
I somras var jag och fotade i Sundsvall och i går visade de från den helgen när jag var där. Vilken känsla, vilket drag! Japp, jag syntes i rutan jag med, där jag stod med kameran i högsta hugg. TV4 sport i stor text på ryggen och alldeles vanvettigt idiotiskt stod jag alldeles intill starten! Men känslan....WOW, vad gör man inte för en bra bild??
Min personliga favorit: Niklas Andersson från Näsviken. Den killen kan köra han! TDS....





Fart har jag alltid varit svag för...

Önskar eder alla en riktigt god helg!


Lite Roibos i snöyran!

Så kom snön...

I går somnade jag till yran och blåsten utanför. I morse var det bara att skotta =)
Lille-man rusade ut efter frukosten och gjorde årets första snögubbe, "Mamma, det här är min lyckligaste dag" sa han. Tänk vad den första snön kan göra mycket =) Snögubben blev jätte fin!

Nu sitter jag som de flesta morgnar hemma hos mamma. För ovanlighetens skull har jag gjort mig Roibos the istället för kaffe. Min stackars mage har ingen lust med kaffet nu, så det är bara att fint lyda!
Jag tänker på några ord min yngsta sa i går kväll som skär i hjärtat. Hur kan en sån liten människa förstå så mycket? I dag åker han till sin far och som alla dessa dagar, handlar det om just den biten. Han mår inte så bra där. Han tittar med sina söta ögon på mig och säger, "Mamma, det är inte så hemskt som det låter, för jag står ju i alla fall ut" Lilla gubben...<3

Snökram till er alla!


My miracle

Jag satt och läste i min gamla blogg i morse. Saker och ting har verkligen hänt bara det senaste året =)

"En gul fobi!

Åsså, damp posten ner igen, varje dag lika dant...jag hoppar till och går inte dit förrens ungarna lägger upp den på bänken. Då går jag dit, öppnar lådan...och föser ner allt och stänger! Sen är det frid och fröjd tills räkningarna ska betalas...då har jag inget val!
Den dagen samlar jag modet till mig, sätter mig ner och tar ett efter ett...tills de alla är öppnade och avklarade :(
Jag har lite panik för post och brevlådor, vill helst att de ska försvinna för gott...
Varför?
Under några år fick jag post jag var tvungen att öppna, läsa...jag kom ihåg att jag grät varje gång, satt och vaggade på golvet och hoppades på att någon skulle komma förbi och bara säga "nu räcker det, nu sätter vi ner foten HÄR och NU"... jag själv hade inte den styrkan!
Brev och gula postlådor...nej tack!"

Det här klarar jag gallant idag, nemas problemas =)



Något som har varit återkommande i alla mina bloggar är denna. Den säger så mycket och är så vacker.
Jag är stolt över dig Larris <3

Här har ni MY MIRACLE med Lars Jonsson



Önskar eder en fantastisk tisdag trots snö och kyla =)

Klippkort...ja tack!

...så var det återigen dax att besöka akuten (i går). De har börjat titta lite konstigt på mig så fort jag kommer in med något av barnen. Klippkort skulle jag ha minsann =) Kan det bli annat när man har vilda pojkar? Ena dagen är det ett brutet finger, veckan efter en bruten tå...sen en krossad tumme och nu knäskada! Ibland undrar jag om de vill ha ännu mer mammatid grabbarna...jag, menar...sitta på röntgen och vänta i timmar varje gång, då finns det mycket tid =)

Förra veckan, i den gröna skinnfåtöljen...
Min terapeut vill att jag ska gå på medberoendeträffar. Kanske det vore bra, jag vet inte. Jag har ingen lust att sitta och lyssna på andras problem, jag vill lösa mina egna små spöken och jag är på god väg till att förstå allt.
Det går inte att jämföra nu...och några år tillbaka. En del uppfattar mig som bestämd nu, men det handlar om att jag har börjat säga ifrån och ta för mig. Helt naturligt! En kär vän sa för några dagar sedan, "Förändringen är jobbigare för andra, än för mig" och det stämmer. Förändringar är förändringar, vare sig man vill det eller inte!

Till dig:
Tack för att du delar med dig av din klokhet!

Ha en trevlig måndag =)

Diss och en hiss!

Dagen började bra...

men vilken jävla fortsättning det blev.
Nu banne mej är det dax att lära sig det jag inte lärt mig.
Min terapeut påpekar om och om igen om hur jag ser på saker och ting, hur jag uppoffrar mig själv och att jag behöver lära mig att även JAG har rätt till mitt liv! Nu är det precis det jag ska focusera på!

Ni får ursäkta mig, men nu kommer min ilska i storm här inne!
Hoppa och skit...och heltst längst in i blåbärsskogen! Inget mer jävla "Ta N för givet", det kan jag bara spy på!
Nu är det bannemej NOG, tro mig!

Så, nu känns det bättre!

Sen vill jag i allt skit även HISSA och inte bara DISSA:

Min HISSA, tillägnar jag en person som betytt så mycket för mig under många, många år. En fantastisk människa som jag önskar allt gott. Jag tror inte ens han förstår hur fantastisk han är, hur mycket jag beundrar honom för den person han är. Han är en person jag är glad att ha i mitt liv...han gick rakt in i hjärtat och sitter där än.
Han har gett mig otroligt roliga, fina och mysiga minnen. Tack för att du finns!


I dag!

Har precis oljat in köksbänken. Olivolja duger finfint, men nu får vi inte röra den på hela dagen. Hopplöst när man har fulla huset med folk! En ekskiva i köket är hur snyggt som helst, men oj så opraktiskt, vilket jobb!!
På väggen i mitt sovrum har jag nu fått fingrarna ur häcken och skrivit i en snygg metallfärg "Där månens strålar skimrar, där silverregn faller..." Så vackert och för mig har det en enorm innebörd =)

Saker och ting börjar smått bli klara i huset, men än är det mycket kvar, ni vet, som lister och sånt. Etaget ska göras klart osv, osv. Det får gärna ta lite tid, jag har ju hela livet på mig =)
Utsikten här är fantastisk. Altanen vetter mot havet och det syns även från kök, vardagsrum och Den äldste sonens rum...så vackert!

Jag tror jag ska fixa lite i hallen i dag. Det finns lite golvplankor kvar i skiffer. Kanske man kan sätta någon avlång sån på väggen där och göra ett ljusspel?? Ja, vi får se!

Mitt hus...min oas <3

Till dig:
Njut och Rock on ;)

VÅGA ta för dig!

Dagarna går på utan att man kan göra något åt det. Man kan skapa minnen och se tillbaka, det brukar jag göra med jämna mellanrum...se tillbaka. Mina minnen är ju trots allt mitt liv, vad som format mig. Framtiden, den har jag framför mig. Jag har många minnen att skapa i den, sånt jag kan sitta och se tillbaka på om 20 år och tänka "Vad jag har vart med om mycket. Vilka minnen jag skaffat mig". Därför räknas varje dag, här och nu, i morgon. Om jag sätter mig själv i focus, utan att för den skull vara egoistisk, då kan jag ta tillvara på tiden på rätt sätt...och sannerligen mår mina nära och kära, bekanta, min omgivning bättre av att jag mår bra. Det smittar av sig =)
Förändring tar tid...
Min yngsta son, honom skulle man lätt kunna vinna 27.000 kwh/år ur, i ren energi. Sån glädje, sån envishet, sån fantasi och sånt humör. Tänk vad han ska hinna med att lära sig under bara de kommande åren och vilka minnen han kommer att skaffa sig. När han skrattar, ja då skrattar hela han och det skrattet...blir underbara minnen <3
Den äldsta sonen ringde för en stund sedan:
"Morsan, du behöver inte hämta mig innan tolv i alla fall. Det är Metalkväll i kväll...de är kallt som fan, så jag läre gå in, !"...klick! Jisses, det var ju i går jag satt och byggde lego med honom...eller?  ;)


Till dig:
Ta för dig, det är du värd!
Kram till er alla och ha en trevlig helg!

RSS 2.0