Klippkort...ja tack!

...så var det återigen dax att besöka akuten (i går). De har börjat titta lite konstigt på mig så fort jag kommer in med något av barnen. Klippkort skulle jag ha minsann =) Kan det bli annat när man har vilda pojkar? Ena dagen är det ett brutet finger, veckan efter en bruten tå...sen en krossad tumme och nu knäskada! Ibland undrar jag om de vill ha ännu mer mammatid grabbarna...jag, menar...sitta på röntgen och vänta i timmar varje gång, då finns det mycket tid =)

Förra veckan, i den gröna skinnfåtöljen...
Min terapeut vill att jag ska gå på medberoendeträffar. Kanske det vore bra, jag vet inte. Jag har ingen lust att sitta och lyssna på andras problem, jag vill lösa mina egna små spöken och jag är på god väg till att förstå allt.
Det går inte att jämföra nu...och några år tillbaka. En del uppfattar mig som bestämd nu, men det handlar om att jag har börjat säga ifrån och ta för mig. Helt naturligt! En kär vän sa för några dagar sedan, "Förändringen är jobbigare för andra, än för mig" och det stämmer. Förändringar är förändringar, vare sig man vill det eller inte!

Till dig:
Tack för att du delar med dig av din klokhet!

Ha en trevlig måndag =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0