diagnosPTSD

Idag, idag bara ler jag...

När jag tittar tillbaka i backspegeln ser jag min egen maktlöshet.
Där är jag likgiltig, nästan genomskinlig, orkeslös och på branten av det sista fallet.

I min vänstra sidospegel ser jag min egen sorg.
Där sitter jag ihopkurad, näst intill nedbruten, instängd i en kartong med slutet lock.

I min vänstra sidospegel ser sjg mig själv själv springa.
Där är jag beslutsam, stark, målmedveten och med lätta steg springer jag upp för ett berg.

Längen höll jag koll på den vänstra spegeln. Önskade och längtade efter att vara där.
Ju mer jag tittade, ju mer såg jag och fick känna frihet.

Det blev ljusare och ljusare för var gång och jag fundrade på vart allt det ljusa kom ifrån.
Till min förvåning insåg jag att jag hade mer än bara speglar.

Jag hade fönster både bakom mig, på var sida och framför mig, jag hade hela världen i min närhet.
Det fanns så mycket mer och jag kände lusten av att känna, leva, utforska, veta, förundras och älska.

Nu kunde jag ta reda på vem jag var. Jag hade styrkan att tro på mig själv och jag vågade...


Idag...idag har jag vunnit, även om jag inte vet, så har jag tagit steget.

Jag vågar =)