diagnosPTSD

...sitter här vid bordet, tittar ut över ett disigt och grått hudiksvall. Hamnen utanför kommer frammåt, inte alldeles för långt bort, vara fylld av vackra båtar i olika storlekar. Träden kommer snart att knoppas och löven spricka ut i full blom. Fiken och restaurangerna kommer att flytta ut på trottoaren och möjligheten att gå utanför dörren utan jacka och halsduk är snart här! Ljuvligt!

Men idag har det snöat...och dagen är verkligen grå och tråkig!

Nedanför mig, på golvet här i vardagsrummet, sitter min son och hans kompis. De leker med något som heter Bakugan. Runda figurer som kan vecklas ut till stridsmonster av alla dess slag.
I rummet längst bort, är min tonåring. Han är rejält förkyld och jag klarade med mycket övertalning få honom att stanna hemma från plugget. Visst blir han putt på mig när jag lyckas få som jag vill i den frågan, men i morgon bär det av till hälsocentralen för hans del!

I den gröna skinnfåtöljen gick tiden alldeles för fort idag. Vi pratade om HAN, herr ...urk! Vi pratade om hur jag ska förhålla mig till allt han tutar i sonen, medlar och ljuger utan att ens förstå med ett aningens uns att pojken mår dåligt av det. Om vi hittade ett förhållningssätt? Nej...
Jag har otroligt svårt för föräldrar som låter barnen komma i kläm och framför allt medvetet. Föräldrar som inte ser sina barn och som....ååhhhh...näe, vi ska inte gå in på det. Om vi bara visste vad vi kan lära av våra barn genom att lyssna på dem och se dem!

Ha en fantastisk torsdagskväll!